Hyperhidros – översikt

Gästartikel skriven av Sandra Eriksson Mirkovic, ST-läkare i allmänmedicin och grundare av Hidroxa

Hyperhidros – “Bara lite svett?”

Prevalensen för hyperhidros (sjuklig svettning) är ca 1-5% av befolkningen. Män och kvinnor drabbas ungefär lika ofta. Hyperhidros kan delas in i primär och sekundär men även i fokal och generell. Den mest kända formen av hyperhidros är primär fokal hyperhidros. Armhålesvett är vanligast, därefter handsvett och fotsvett. Även ljumskar, ansikte och andra områden kan drabbas. För primär fokal hyperhidros finns framtagna tydliga diagnoskriterier:

Fokal ökad svettning med > 6 månaders duration utan bakomliggande orsak med minst två av följande kriterier:

• Svettningar som begränsar dagliga aktiviteter
• Kraftigt ökade svettningar minst 1 gång per vecka
• Bilateral och symmetrisk utbredning
• Debut före 25 års ålder
• Hereditet (finns hos ca 30-35%)
• Svettningarna upphör under sömn

Primär hyperhidros är en uteslutningsdiagnos där noggrann anamnes, status och labprover ligger till grund för att utesluta annan underliggande orsak till de kraftiga svettningarna. Vanliga differentialdiagnoser är thyroideasjukdom, malignitet, läkemedelsbiverkan med mera.

Primär hyperhidros förekommer även i en mer generaliserad form som ofta är lokaliserad till huvud, bröst, rygg, ljumskar eller flera lokaler. Vid generell hyperhidros, särskilt vid kortvarig anamnes och förekomst av nattliga svettattacker, är det extra viktigt att utesluta sekundära orsaker till svettningarna.

Ibland svettas inte patienten i rummet under läkarbesöket. Frågeformulär såsom Dermatology life quality index (DLQI) och Hyperhidrosis Disease Severity Scale (HDSS) kan användas för att gradera svårigheten på symtomen. 10 poäng (av max 30) på DLQI brukar klassas som svår negativ inverkan på en patients livskvalitet. DLQI-poängen kan då jämföras mot inverkan av andra hudsjukdomars (t.ex. psoriasis) inverkan på patientens livskvaliteten på individ- eller gruppbasis.

När diagnos är ställd bör patienten informeras om lämpliga behandlingsmetoder eller kombinationer av behandlingsmetoder utifrån var på kroppen de svettas. Vissa behandlingar är subventionerade av den allmänna sjukvården medan patienten behöver betala själv för andra. Det är viktigt att läkare och annan vårdpersonal är utbildade inom hyperhidros och dess förlopp och behandlingsmetoder då patienterna ofta lider väldigt mycket av sina besvär och ofta har upplevt att de inte blir tagna på allvar inom vården. Patienterna väntar med att söka för att de skäms för sina besvär. När de sedan väl söker blir de alltför ofta avfärdade med kommentarer såsom “Det är puberteten, det kommer att gå över”, “Det är normalt, alla svettas” och liknande. 

I verkligheten har patienter med hyperhidros en patologisk mängd svettning som inte står i paritet till de aktiviteter de utför. En lugn promenad till bussen kan leda till att patientens tröja blir genomblöt. Ett vanligt samtal kan leda till att svetten rinner nerför ansiktet. För många med hyperhidros börjar handsvetten droppa och fotsvetten rinna så snart de stiger upp på morgonen.

Här följer en lista över rekommenderade behandlingar mot hyperhidros:

Steg 1: antiperspirant med aluminiumklorid

Topikal behandling som finns i olika former såsom rollon, spray och kräm. Lämplig för handsvett, fotsvett och armhålesvett. Sprayformen kan även testas på större kroppsytor såsom rygg eller bröst. Har ofta tveksam effekt för patienter med hyperhidros. Om patienten svettas under tiden som produkten finns på huden kan en kemisk reaktion leda till kraftig hudirritation på det behandlade området.

Steg 2: jontofores eller botox

Jontofores är en medicinteknisk produkt, en maskin som kan användas av patienten själv i hemmet. Effektiv i 90% av fallen. Få och milda biverkningar såsom hudirritation. Kan upplevas som tidskrävande av patienten, särskilt i början. Patienten utför 20-40 minuters behandlingar på önskade områden varje till varannan dag i 2-3 veckor eller tills önskat resultat är uppnått. Därefter skiftar patienten till underhållsbehandling, vanligtvis 1-2 gånger per vecka. Lämpligt för handsvett, fotsvett och armhålesvett. Har använts mot behandlingar av ansiktssvett i begränsad utsträckning där resultaten ej kartlagts men i enstaka fall verkar det vara framgångsrikt.

Botulinumtoxin eller “botox” ges i form av små, multipla injektioner, upp till 60-70 stick per kroppsdel. Bör ges med fullgod anestesi då det är mycket smärtsamt och har beskrivits kännas som upprepade getingstick. Erbjuden form av anestesi varierar dock från ingen alls till is, blockad eller full narkos mellan olika orter runt omkring Skandinavien. Kan ge lokal muskelsvaghet som är övergående. Effekten varierar mellan patienter och olika lokaler och spänner från 2-12 månader.

Steg 3

Lokal antikolinergika såsom glykopyrronium (Axhidrox) kan användas för armhålesvett. Fler studier behövs för att kartlägga dess effektivitet.

Steg 4

Miradry är en medicinteknisk produkt som används på klinik där mikrovågor hettar upp och destruerar svettkörtlar i armhålorna. Fler studier för att kartlägga långsiktig effekt och säkerhet behövs. 

Antikolinerga tabletter såsom Oxybutynin (Ditropan) anges som förstahandsval i svenska behandlingsrekommendationer men bör tas med försiktighet då biverkningsprofilen ofta är tung. Hos äldre finns beskrivet en ökad risk för demens till följd av bruk av antikolinerga tabletter. För unga saknas sådana studier i större utsträckning men det är känt att Oxybutynin passerar blod/hjärnbarriären och verkar lokalt. Dessa tabletter kan även leda till muntorrhet och därmed ökad risk för karies, förstoppning med flera. Oxybutynin bör användas främst som en vid behovs medicinering och/eller som komplement till annan behandling. Om möjligt bör i första hand lokala behandlingar med en mildare biverkningsprofil användas.

Den tyska krämen Antihydral (methenamine) finns att tillgå receptfritt via onlineapotek inom EU och har visat sig vara effektivt mot handsvett och fotsvett. Denna substans är idag avregisterad i Sverige. Rykten om att methenamine skulle vara cancerogent har florerat men senare studier har inte kunnat påvisa några sådana kopplingar. Långtidsanvändning av Antihydral kan dock göra huden förtjockad och gulaktig.

Hyperhidros har visat sig ha en starkt negativ inverkan på patienternas livskvalitet. Då hyperhidros i många fall debuterar redan i barnaåren kan sjukdomen leda till ändrat beteende såsom undvikande av olika aktiviter, undvikande att räcka upp handen i klassrummet, skaka hand eller tom undvika att söka vissa utbildningar eller arbeten eller undvikande av kärleksrelationer. Beteende lärs in tidigt och vävs in i patientens liv så att patienten nästan glömmer hur mycket tid de lägger på undvikande beteenden och för att dölja sina svettningar. Först när behandling erhåller och svettningarna normaliseras blir patienten varse om hur mycket energi som gått åt till detta.

Hyperhidros är en sjukdom, ett medicinskt tillstånd som förtjänar korrekt utredning för att utesluta underliggande orsaker. Ofta stannar det dock där. Patienter behöver även få reda få information om sin diagnos. De behöver veta att det inte är social fobi (om så är fallet), att de inte är ensamma med den här typen av besvär och att tillståndet i många fall är behandlingsbart om än ej botbart.

Sandra Eriksson Mirkovic är ST-läkare i allmänmedicin och grundare av det medicintekniska företaget Hidroxa som säljer jonforesmaskiner för hemmabruk. Läs mer om Hidroxa