Tonsillit – riktlinjer för diagnos och behandling

Läkemedelsverket och Smittskyddsinstitutet har utarbetat nya riktlinjer för handläggning av faryngotonsillit, i första hand gällande patienter utan allvarliga sjukdomar i öppenvård. Nedan följer en sammanfattning av de viktigaste råden.

Diagnostik

  • Patient ska alltid undersökas av läkare innan beslut om snabbtest för påvisande av  grupp A-streptokocker (GAS) i svalget.
  • Virusinfektioner vanligaste orsak till tonsillit, särskilt vid samtidig snuva och hosta. Snabbtest för streptokocker bör undvikas i dessa fall.
  • Indikation för snabbtest hos vuxna och barn över 3 år föreligger om 3 eller 4 Centorkriterier uppfylls.

Centorkriterier

      • Feber ≥38,5 grader
      • Ömmande käkvinkeladeniter
      • Beläggningar på tonsiller (vuxna) eller rodnade, svullna tonsiller (barn 3–6 år)
      • Frånvaro av hosta

Läs mer om Centorkriterierna

  • Hos barn < 3 år är halsinfektion orsakad av GAS mycket ovanlig varför annan diagnos bör övervägas.

Behandling

  • Antibiotikabehandling bör föregås av ett positivt snabbtest samtidigt med minst tre uppfyllda Centorkriterier.
  • Vid antibiotikabehandling är penicillin V (t.ex. Kåvepenin) förstahandsalternativ:
      • Vid penicillinallergi ges klindamycin – speciellt vid risk för typ 1-reaktioner.
      • Vid recidivinfektioner ges klindamycin alternativt cefadroxil.
  • Vid 3-4 tonsilliter per år, oberoende av etiologi, kan tonsillektomi övervägas, men först efter det att behandling med klindamycin eller cefadroxil har utvärderats.

Läs hela riktlinjerna här:

Handläggning av faryngotonsilliter i öppenvård – rekommendation från Läkemedelsverket

Kategori: Riktlinjer