Det fattas 1400 specialister i allmänmedicin!

Läkarförbundets bemanningsenkät publicerades i mars. För första gången på 15 år så har man kartlagt bemanningen inom primärvården, basen i svensk sjukvård.

Enkäten var unik på många sätt. Med sin svarsfrekvens på 98,5%, men främst för att det inte har gjorts förut. Hur är det möjligt att man nationellt, eller lokalt, inte har analyserat och diskuterat bemanningen inom primärvården under 15 år och försökt förändra den? Går det att lägga det ansvaret på enskilda landsting? Svar: nej!

Socialstyrelsen har i sitt nationella planeringsstöd januari 2013 beräknat framtida tillgång på specialistkompetenta läkare. Utifrån de sista fem årens ST-dimensionering, pensioneringar, in- och utflöde från hälso- och sjukvården m.m. har man simulerat att allmänmedicinare tillsammans med psykiatriker kommer att vara cirka 30% färre 2025 än idag om inget görs. Antalet specialister generellt kommer under samma period att ha ökat med 18%. Har någon analyserat och diskuterat detta som har varit känt under många år och försökt ändra utvecklingen? Går det att lägga det ansvaret för detta på enskilda landsting? Nej!

I november 2008 fanns totalt 8 872 specialister i allmänmedicin enligt Socialstyrelsens beräkningar. Av dessa var 764 pensionerade och 32 deslegitimerade. 8 076 var alltså yrkesverksamma. 1 158 var verksamma inom annan specialitet. 381 hade arbete utanför hälso- och sjukvården och 780 tillhörde gruppen ”ej folkbokförda – ej inkomst – saknar personnummer”. 204 stycken var sysselsatta inom hälso- och sjukvården, men med sysselsättningar som inte berörde sjukvård. Kvar blev 5 543 kollegor. 2 523 av 8 076 (31%) specialister i allmänmedicin arbetade alltså med annat än vanligt arbete inom hälso- och sjukvård. Sen har vi också alla som arbetar deltid. Har någon analyserat och diskuterat detta och försökt förändra detta fenomen? Går det att lägga det ansvaret på enskilda landsting? Svaret: återigen nej.

Det faktum att vi inte är fler verksamma specialister i allmänmedicin beror till stor del på att landstingen har misslyckats totalt genom att planera efter börsens storlek och regionalpolitiska behov. Ser vi på dagens situation och ovanstående data så måste det för alla vara ganska klart att ett enskilt landsting inte någonsin kommer att kunna förändra dessa övergripande problem. Distriktsläkarföreningen kräver att regeringen eller SKL tar sitt ansvar och vidtar åtgärder nu och följer upp bemanningssituationen årligen framöver.

Ove Andersson, ordförande i Distriktsläkarföreningen