MRSA

MRSA betyder meticillinresistenta Staphylococcus aureus (gula stafylokocker) och innebär resistens mot betalaktamantibiotika (penicilliner, cefalosporiner och karbapenemer) som ofta används vid behandling av stafylokockinfektioner.

“Vanliga” S. aureus och MRSA skiljer sig dock inte åt vad gäller klinisk sjukdom eller bärarskap.

Bärarskap

Bärarskap förekommer oftast på hud och slemhinnor. Vanligaste lokalisationerna är näsa, svalg och perineum. Även sår och andra hudlesioner kan vara koloniserade utan tecken på infektion. Viktigt att odla från åtminstone ovanstående lokaler.

Klinisk bild

Stafylokocker kan orsaka infektioner i hud och mjukdelar, exempelvis impetigo eller bölder, men även sepsis och andra invasiva infektioner.

Smittskyddslagen

Infektion med meticillinresistenta gula stafylokocker (MRSA) är enligt smittskyddslagen en allmänfarlig sjukdom och skall anmälas till smittskyddsläkaren i landstinget och Folkhälsomyndigheten.

Smittspårning är obligatorisk.

Smittskyddsblad

• Information om diagnostik, smittvägar, bärarskap och handläggning vid MRSA från Smittskyddsläkarföreningen