Primärvården behöver fler ST-läkare

Emma SpakPrimärvården är grundbulten i svensk hälso- och sjukvård. Genom att rekrytera fler ST-läkare stärker vi kompetensen och kontinuiteten på vårdcentralerna och tar ansvar för framtidens primärvård.

Läkarförbundet presenterade den tolfte mars resultaten från en nationell undersökning av bemanningen i primärvården. Resultaten visar att det saknas 1 400 specialistläkare i primärvården, samt att antalet ST-läkare måste öka med 50 procent, motsvarande cirka 950 ST-läkare, för att primärvården skall klara sitt uppdrag 2017.

Fler ST-läkare behövs redan i dag för att möta morgondagens behov av specialister i allmänmedicin. ST-läkare behövs även för att öka kontinuiteten och på lång sikt reducera kostnaderna inom primärvården. Legitimerade läkare som arbetar som hyrläkare istället för ST-läkare erhåller inte utbildning och fortbildning i den utsträckning som ST-läkare gör, vilket på sikt motverkar kompetensutvecklingen inom verksamheten. Hyrläkare bidrar även till bristande kontinuitet och ökar verksamheternas kostnader. Ett långsiktigt mål med ökat antal ST-läkare i primärvården är att nyblivna specialistläkare i allmänmedicin skall se förutsättningar för en hållbar karriärutveckling och stanna kvar inom primärvården efter avlagd specialistexamen.

Sveriges Yngre Läkares Förening (SYLF) menar att primärvården har många unika fördelar, men för att rekrytera lämpliga ST-läkare krävs det tillgång på ST-tjänster och en seriös och öppen rekryteringsprocess. För att öka primärvårdens attraktivitet och förmåga att kunna behålla duktiga läkare har SYLF följande förslag:

1. Ökad flexibilitet. Öka möjligheterna för ST-läkare att arbeta deltid eller att kombinera arbete på vårdcentralen med exempelvis forskning. Deltidsarbete, flexibla arbetstider och ett större inflytande över sin egen arbetstid uppfattas som mycket attraktivt bland dagens unga läkare, och är en konkurrensfördel för primärvården.

2. Större möjligheter till klinisk forskning. Den kliniska forskningen inom primärvården har sedan länge varit eftersatt. Genom att utlysa kombinationstjänster där ST-läkaren på vårdcentralen kopplas till ett universitet kan den svenska kliniska forskningen stärkas och ST-läkaren erbjudas en attraktiv forskarutbildning. Ett intressant exempel är Stockholms Läns Landstings satsning på akademiska vårdcentraler. Individuella forskningsarbeten gynnas av en akademisk miljö.

3. Stärk möjligheterna till ledarskaps-/chefsutbildning för ST-läkare. Ledarskaps-ST innebär att ST-läkare kombinerar klinisk tjänst med särskilda utbildningar och på sikt även chefsuppdrag. Detta finns i dag i flera regioner i Sverige och dessa tjänster har ett högt söktryck. En högkvalitativ och kostnadseffektiv framtida vård kräver att fler läkare utvecklar goda chefs- och ledarskapskvaliteter. Genom att utöka antalet ledarskaps-ST inom primärvården kan denna ST göras ännu mer attraktiv för yngre läkare, samtidigt som man utbildar de ledare som framtidens primärvård behöver. Ett sätt att öka ST-läkarens deltagande är att involvera även yngre läkare i förbättringsarbete och kvalitetsarbete på arbetsplatsen.

Primärvården är grundbulten i svensk hälso- och sjukvård. Den debatt som förts är viktig men otillräcklig. Genom de åtgärder som vi föreslår kommer söktrycket till ST-tjänster inom primärvården öka, och kompetensen samt kontinuiteten på vårdcentralerna stärkas.

Emma Spak, ST-läkare i allmänmedicin, ordförande SYLF

Adina Welander, legitimerad läkare, andra vice ordförande SYLF

Om skribenterna
Emma Spak är ordförande i Sylf, Sveriges Yngre Läkares Förening och är medlem i nätverket. Du når henne via @emmaspak. Artikeln är hämtad ur Dagens Samhälle debatt 2 april 2013. Publicerad med skribenternas tillstånd.
Kategori: Debatt
   

Kommentarer

  1. Niroda Ali

    Tänkte bara tillgägga till ovan att det är mycket viktigt att både AT-läkare och ST-läkare som får block i primärvården ser/upplever en välfungerande primärvård och inte malplaceras där det råder kaos, läkarbrist och avsaknad av struktur och därmed hamna i en svår arbetsmiljö som leder till flykt från primärvården.

    Det är även viktigt att få en mild introduktion i primärvården och att inte få allt får” svåra fall” väldigt tidigt innan man hinner känna sig varm i kläderna och lära känna olika samrabetspartner och lokalt förekommande besvär,inte minst när det gäller den psykosomatiska delen. Inte får kollegorna inom kirurgi stå och oprera själva från allra början.

    En till viktig faktor är att få in läkarstudenterna och AT-läkare tidigt in i primärvården. Att ha primärvårsplaceringen så sent i blocket är bara till en nackdel. Inte undra om att primärvården kommer att få katastrofala konskvenser om man nu slopar AT helt.

    Några reflektioner från mig. Mvh. Niroda